Fan, jag kan fortfarande inte sova. Medicinen hjälper inte och jag känner mig inte det minsta trött. Funderar på att ta en promenad ner till sjukhuset, men han insett att jag inte har någonting där att göra. Är less, vill verkligen sova nu. Irriterar mig på att jag kan inte kan lyssna på vilken musik jag vill utan att bryta ihop utan kan bara lyssna på musik i as i lay dying, all that remains och parkway drive stil. Jag funderar på allt det här praktiska. Boende, skola, ekonomi, jobb. Hur kommer det bli med allt det nu framöver egentligen? Jag vet inte hur länge pappa kommer vara som han är nu, även fast det går bättre och bättre för han varje dag.

Det är så mycket som påminner mig om henne. Så som ormen. Jag var på väg att bryta ihop idag på myrornas också när jag var där, för sist jag var där var med mamma. Jag börjar tänka när jag åker buss eller bil förbi öbacka. Tänker på sist vi sågs, när hon hämtade mig efter jag hade varit och solat. Då vi for och hämtade Dan på sjukhuset. Det var för två veckor sen. Jävla skit. Nu tappar jag det igen. Fan. Jag ska operera bort mina jävla tårkanaler. Förlåt.