En jävla droppe till och det svämmar över. Den som ens funderar på att höra av sig till mig och säga någonting som gör mig upprörd, bråkar med mig, startar en disskution, lägger något som helst jävla ansvar på mig kan gott och väl lika gärna överväga att aldrig mer höra av sig till mig. Jag är så FÖRBANNAT less på det här nu. Hela jävla dagen har jag varit på fittigt humör och varenda jävel som har varit omkring mig har gjort det sämre, och sen läggs det ett till jävla ansvar på mig och när jag inte kan fixa det så bryter fan helvetet lös, jag får ett aggressions utbrott, skriker, är nära på att slänga sönder min telefon, är nära på att slå sönder en ruta på dörren och det slutar med att jag sitter på toa, gråter och hyperventilerar. Så, alltså: ingen bör fundera på att ens höra av sig till mig utan goda nyheter, någonting som gör mig glad, någonting som visar att jag faktiskt betyder nått för nån, om någon för en jävla gångs skull faktiskt bestämmer sig för att jag förtjänar mer än att bli sparkad på, om någon faktiskt vill göra nått för mig eller vad som helst som inte är dåligt eller tynger ner mig ännu mer.
 
Bra, förstått. Tack för mig.