Då tankar, ansvar och stress kommit ikapp mig har jag fallit pladdask igen. Jag sitter och skakar för att jag fryser så mycket och jag har precis insett att jag mest troligt inte kommer klara skolan. Jag har ingen motivation för att ta tag i alla restuppgifter och restprov jag har sen förra året då jag var sjukskriven och samtidigt har jag ingen som kan hjälpa mig med plugg och putta på mig då jag håller på att ge upp. Samtidigt som jag blir förbannad över att ingen annan kan ta på sig att diska efter middagen eller i alla fall ta bort sin egen skit då vi har varit här och kollat på film så känner jag att ingenting egentligen har förändrats överhuvudtaget.

Istället för att sitta här och skriva en massa oväsentlig skit så ska jag prata med min bästa vän istället och hoppas på att min humör går från att vara skitdåligt till att vara skitbra. Det har en tendens att göra det.