Sitter i bilen på väg ner till Stockholm. Vi har tagit oss till Sundsvall nu. Oroar mig fruktansvärt mycket inför morgondagen. Tycker inte om begravningar, kyrkor, minneslund, gravplatser och allt i den stilen. Har knappt sovit någonting alls den här veckan. Har drömt mardrömmar och vaknat flera gånger per natt. Har missat skolan för att jag inte tagit mig ur sängen och så fort jag har fått lite ensam tid så har jag brutit ihop. Jobbigt att försöka hålla masken då jag helst av allt bara vill stänga in mig och isolera mig från omvärlden. 

Vill helst av allt spendera mammas födelsedag som varje födelsedag. Kliva upp allihopa, komma sjungandes in i rummet med frukost på sängen (te och ost mackor, som alltid). Öppning av presenter (som nästan alltid består av te från tehörnan, en pyjamas, en bra pocket bok, ett par raggsockar eller någonting annat mysigt). Resten av dagen glider på iklädd raggsockar och pyjamas men ruffsigt hår och tufflande i soffan med en kopp te i handen. God middag och tårta bjuds det såklart på. 
Men detta år, och alla år som kommer, kommer tillbringas tillsammans med familj och släkt i Stockholm vid minneslunden. Där askan är spridd. Vad fan ska vi göra där egentligen? "Grattis på födelsedagen mamma, hoppas du har det bra". Perfekt. Precis så jag vill spendera hennes födelsedagar. Jävla idioti. 

Nej, nu ska jag fortsätta lyssna på gamla hårdrocks klassiker och hoppas på det omöjliga.