På grund av nacke och rygg är jag strandsatt som en jävla val i soffan (på tal om det skulle jag verkligen vilja ha en våg nu). Jag varierar mellan att sova och se på dåliga tv program. Jag vet inte om jag kommer ta mig upp härifrån för att laga någon form av middag men den mat som inte existerar. Funderar på att rulla ut i köket och öppna en flaska vin och hoppas på att jag känner samma lättnad och lugn som man, om man skall se på människor jag borde ha lärt mig av, känner av att skölja ned problemen med alkohol. Eller så kanske jag skall ligga här och hoppas på att klumpen i halsen, tårarna bakom ögonlocken, känslan av att vara osynlig, tankarna, känslorna and all that comes with this försvinner. Men jag skulle inte satsa pengar på att det kommer gå över då det är andra dagen i rad det känns som att allting är så jävla hopplöst. Det mest spännande är att det gör ont att vrida huvudet den centimeter som krävs för att jag skall se vad som går på tv.