Skall hålla ett 10 minuter långt tal om alkohol och alkoholism om ett par veckor. Sitter och funderar på hur man startar ett sånt tal. Om jag skall göra det ironiskt, ta en sprit flaska och halsa ur sen och låtsas som att jag tror att alkohol inte skadar oss på något sätt, som att det kan drickas som vatten (precis som majoriteten av befolkningen verkar tro). Eller om jag ska börja stenhårt, visa statistik, ta upp verkliga exempel och hur det är att leva med någon som lider av alkoholproblem. Kanske skall jag visa hur mycket ren sprit en vanlig öl egentligen innehåller. Någonting som chockar alla, men som på samma gång är ren fakta. Tror jag skall ta upp exempel som "en bekant till mig berättade att hon som liten tillbringade varje dag med att gömma sprit för sina föräldrar, hälla ut sprit, ta hand om sina föräldrar och att hon inte hade något annat val än att växa upp mycket snabbare än alla andra" och fortsätta med "hennes föräldrar skärpte sig tillslut. Men efter ett par år utan en droppe föll de båda ner i träsket igen och numera tillbringas dagarna återigen med att försöka få hennes föräldrar bort från alkoholen". Kanske ska jag göra den personlig, eller rent faktamässig. Kanske ironisk, förlöjligad eller komisk. Frågan är varför man egentligen har en sån lätt syn på alkohol då de flesta misshandlarna, bilolyckorna, våldtäkterna - ja, det mesta, faktiskt kan kopplas till någon form av alkohol intag.

Kanske är det därför jag väljer att inte festa längre. Eller så kanske det beror på vilken avsky jag känner mot Umeås befolkning. Eller kanske för att varenda fest består av samma sak - allting upprepas gång på gång. Det finns alltid någon som är alldeles för full. Det är alltid någonting som går sönder. Det är alltid minst tre personer som spyr. Alltid någon tjej som sitter och gråter. Så gott som alltid blir förblindad av alkoholen och råkar glömma att denne egentligen har partner. Alkohol har alltid, och kommer alltid, få människor att göra saker de ångrar. Jag dricker alkohol, helt klart. Men jag spenderar hellre kvällarna hemma med en god middag, en flaska vin, en skål med cashew nötter, en bra film, kanske lite tv-spel. Ja, kanske är det så att jag "inte tar vara på den tiden vi har här på jorden, för det går fort" eller jag kanske inte "lever för dagen". Men jag skulle nog påstå motsatsen. Vad fan får jag ut av att gå på en fest, dricka mig alldeles för full (för det är faktiskt det enda man gör på alla dessa hemmafester, krogar, grillpartyn - ja, fan och hans moster), spy, gråta för att det är någonting som aldrig går som man vill, bli hjälpt hem, däcka och vakna dagen efter med världens huvudvärk.