I can't pretend that
I'm alright

Snälla, kan det inte vända snart? Jag klarar inte av att falla djupare nu. Jag vill bara att allting ska stanna upp. Inte behöva rycka till varje gång jag hör ordet 'mamma'. Slippa behöva ta hand om de som i grund och botten faktiskt skall ta hand om mig. Slippa behöva ta på mig allt ansvar för att ingen annan gör det. Att någon, någon gång, faktiskt fixade någonting för mig. Att inte behöva göra allting själv. Det är så jävla mycket jag skulle vilja bara.. slippa göra.. inte ens behöva tänka på. Men jag har inget val. Allting rasar om jag inte tar det ansvar jag faktiskt gör. Men jag börjar få nog, på riktigt. Jag måste känna att jag får något tillbaka snart. Som att jag försöker rädda hela världen, när det enda världen gör är att förstöra mig.

Även fast jag inte sade nått, så är "vad tunn du har blivit hälen" någonting som faktiskt gjorde mig glad idag.