Börjar dagen med huvudvärk, trött som fan, less på livet. Vad gör jag? Jag skiter i arbetet, startar ett bråk med pappa sex på morgonen och istället för att ta vara på den första soliga dagen på länge ligger jag i sängen. Kollar återvinningen och finner mindre roliga nyheter om helgen som varit. Känner hur det sticker till i ögonen och jag börjar gråta.En halvtimme senare får jag följande sms av min lillebror; "Alltid när jag ber dig om nånting får jag nedslag. Men när du ber mig om nånting så brukar det oftast bli att jag ställer upp för dig" och "Kan du vara snäll nån gång och ställa upp?". Börjar gråta hysteriskt igen och det verkar som att det inte vill sluta.


Det kanske var tänkt att vi skulle krocka med den där jävla älgen igår. Ingenting blir någonsin som jag vill och jag är så jävla less på att försöka hela tiden (när ingen aldrig visar nån jävla uppskattning, helvete!).

I don't wanna wake up today cuz every day is the same. And i've been waiting so long for things to change.