Går jag igenom varje dag med ett leende på läpparna och tycker att världen är en underbar plats? Nej, fortfarande inte. Tillbringar jag fortfarande mycket av min tid med att tänka tillbaka på allting som har varit och på att fundera på hur saker och ting kunde ha urartat sig om man gjort annorlunda? Ja, alldeles för mycket av min tid går åt till detta. Så, vad har förändrats? I ett enda ord: Jag. Jag har lärt mig att prioritera, lärt mig rätt och fel, vad jag behöver för att jag skall må bra. Jag har nästan lärt mig vad det är jag skall ta ansvar för och inte. Eller nej, där ljuger jag nog, det har jag inte. Jag tar fortfarande på mig alldeles för mycket ansvar även om det i grund och botten inte är jag som skall ha ansvaret. Men numera känns det.. bra på nått sätt. Jag tar på mig ansvar som har med mig att göra och som jag har någon nytta av. Jag fixar det mesta själv och det känns som att jag har mycket mer kontroll över mitt eget liv när det så.

Så vad har jag gjort för att jag skall kunna starta om på nytt och faktiskt bli nöjd med mitt liv?

Men..

Fortfarande tillbringar jag varenda kväll med att tänka på diverse saker. Fortfarande gråter jag mig själv till sömns och vaknar gråtandes. Fortfarande känner jag suget av att skada mig själv. Fortfarande är jag tvungen att ta medicin för att vissa nätter kunna sova överhuvudtaget. Fortfarande har jag ingen stubin överhuvudtaget och tappar humöret för minsta lilla grej. Fortfarande kopplar jag det mesta till saker och ting som får mig att må dåligt. Fortfarande röker jag ett paket cigg om dagen samtidigt som jag snusar för att inte tappa kontrollen totalt. Fortfarande bryter jag ihop på skolan och är tvungen att fara därifrån. Fortfarande föraktar jag världen och tycker inte att den är en bra plats, även om jag inte hatar den som jag gjorde tidigare. Fortfarande känner jag att allting som går fel är mitt fel.

Jag mår precis som jag gjorde tidigare, bara att jag har lärt mig att kontrollera det på ett bättre sätt. Men det går inte en enda dag utan att jag försvinner i min egen värld och tappar fattningen. Fortfarande är mitt självförtroende värdelöst, vilket nog har mycket att göra med att jag har gått upp en del av det jag tidigare gick ned.

Det här är världens mest osammanhängande inlägg och jag förstår inte varför jag skriver det överhuvudtaget. Jag trodde jag hade kommit över det här med att skriva blogg. Det har jag nog också, bara att jag för tillfället inte har någon jag kan prata med.

Det är så farligt att låta mig vara själv, för det innebär att jag sjunker ner i mig själv och stannar för det mesta där i ett par timmar. Också pga det faktum att jag knappt sover överhuvudtaget och sällan äter någonting när jag är själv. Fast det är nog farligast att jag hamnar i så pass mycket tankar och funderingar som jag gör. Jag har inte brutit ihop en enda gång då jag har varit tillsammans med någon annan. Jo, på skolan, men skolan gills inte riktigt på den biten. Men det är när jag ligger själv hemma i sängen och ser på tv, sitter vid datorn, duschar, städar, diskar, ja vad som helst egentligen. Det är då jag fastnar i alla dessa tankar. Det gör jag varje kväll också när jag skall sova, och senast igår spelade jag upp begravningen säkert 20 gånger i rad i mina tankar samtidigt som jag gick på stan. Fast det som stör mig mest för tillfället är att jag är så fruktansvärt osäker. Jag är så rädd för att göra fel för att jag inte vet vad konsekvenserna av mitt handlande kan leda till. Jag ryggar tillbaka och talar sällan om vad jag tänker och tycker. Jag är rädd för att göra fel, även om det handlar om nått så simpelt som att räcka upp handen och svara på en fråga i klassrummet. Det går bara inte. Jag är mer inåtvänd nu än vad jag någonsin har varit, bara för att jag inte vet hur andra reagerar på mina tankar. Men mest för att jag inte riktigt vet vem jag ska prata med, för att jag är rädd för att skrämma bort de i min närhet.

Jag älskar livet, jag älskar att leva.

Jag hatar livet, jag hatar att leva.

Inget av dessa påståenden stämmer längre. Jag vet egentligen inte vad som stämmer nu för tiden. Ingenting? Allting?